"Du får folk att vilja vara med - nu är frågan om du kliver fram som den som driver, inte bara den som håller ihop."
När vi började prata frågade jag dig vad som är viktigt. Du nämnde barnen, hälsan, egentiden, jobbet och relationerna.
Men ju längre vi pratade desto tydligare blev det att de orden egentligen beskriver något mer specifikt om dig.
Du berättade om dagen när HMC skulle flytta kontoret. Alla andra såg problemen. Du såg möjligheterna - och lyckades formulera dem på ett sätt som fick med folk. Inte för att du hade rätt. Utan för att du förstod vad var och en behövde höra. Det var när du berättade om den dagen som jag förstod vad som egentligen driver dig.
De ger dig en stark känsla av mening och av att finnas där för någon. De tar dig lite för givet ibland - men det är också ett tecken på trygghet du själv byggt.
Träning och rörelse är inte ett yttre krav - det är hur du håller ihop dig själv. Får du springa på morgonen är du en annan person resten av dagen.
Viktigare än det kanske låter. Alla drar i dig - jobbet, hemma, relationerna. Egentiden är inte vila. Det är rymden där dina bästa idéer föds. Utan den tappar du gradvis din mest värdefulla kraft.
Ger dig känslan av att vara behövd och bidra. Men djupare handlar det om att ha mandat, driva egna idéer, lita på dig själv i rollen. Det är där du bygger din styrka.
Arenan där dina idéer får liv - och där tilliten ges eller tas ifrån dig. Märker du bristande tillit frontar du. Du slåss för att bli hörd istället för att bidra. Energi som läcker åt fel håll.
Handlar inte om status eller kontroll. För dig handlar det om att driva förändring på riktigt - ha ett mål, formulera vägen dit och få med sig folk. Du beskriver dig ibland som spindeln i nätet, den som håller ihop. Men det du egentligen söker är att påverka riktningen, inte bara hålla ihop den.
Inte själviskhet. Din produktionsplats - där du laddar, tänker egna tankar, blir innovativ. Du har haft för lite av den, och du vet vad det kostar dig när den saknas: inte bara i välmående, utan i kapaciteten att bidra med det som faktiskt är din styrka.
Sträcker sig genom hela ditt liv - kunder, kollegor, familj, vänner. Arenan där dina idéer får genomslag. Men de kräver äkta tillit för att fungera, inte artighet. När den saknas lägger du din energi på att kämpa för att bli hörd istället för att bidra.
Hur de hänger ihop: Egentiden ger dig kraft. Kraften gör att du kan påverka. Och det är i relationerna som påverkan får sitt genomslag.
Du ser möjligheten innan andra gör det - och du vet hur du formulerar den så att folk vill vara med.
Det är inte en av dessa saker, det är kombinationen. Många ser möjligheter men kan inte sälja in dem. Många är bra på att kommunicera men ser inte vad som behöver förändras. Du gör båda. Du anpassar instinktivt hur du kommunicerar beroende på vem du pratar med - inget du tränat in, något du alltid gjort. Du tar det för givet. Men det är ovanligt.
Vad det leder till för andra: Folk som från början var skeptiska förstår varför och vill vara med. Motstånd förvandlas till rörelse. Idéer som aldrig hade hänt händer - för att du formulerade dem på ett sätt som landade.
Din kryptonit är inte konflikter eller svåra beslut. Det är att inte bli lyssnad på.
Märker du att din förmåga att påverka blockeras - att du ser vad som behöver göras men inte får gehör - stänger något av i dig. Inte dramatiskt, men märkbart. Du frontar. Du slåss för att bli hörd istället för att bidra, och i det läget förbrukar du energi på fel sak. Den aktiveras också av brist på energi: saknar du rörelse på morgonen, egentid, tillräcklig återhämtning, försvinner gradvis kraften som gör att din superkraft fungerar.
Behovet bakom: Du behöver känna att det du bidrar med spelar roll - att du är en nödvändig del av helheten. Inte bekräftelse. Gehör. Det är en viktig skillnad.
Rörelsen på morgonen är din viktigaste ritual. Inte träning i vanlig mening - det är hur du nollställer, tänker klart och förbereder dig för att vara dig själv.
Djupa samtal där ni tänker tillsammans och något nytt uppstår. Att se att en idé du drivit igenom faktiskt fick effekt. Att vara i ett möte där folk öppnar sig och det händer saker på riktigt. Det som fyller på dig inifrån är känslan av att göra skillnad - och att få se det hända framför dig.
Det praktiska: Skydda morgonen. Skydda egentiden. Det är inte lyx - det är förutsättningen för att du ska kunna vara den du är på topp.
Du bygger raketen och ser till att den tar sig ut i rymden. Din Robin ser till att ni kommer tillbaka. Inte för att bromsa - för att komplettera. De ser de aspekter du missar när du är framåt, de risker du kör förbi, det som behöver landa.
Men din Robin behöver också se dig. Inte för att hylla dig, utan för att förstå vad du bidrar med. Någon som säger: "Det du driver är viktigt, och jag är med." Din Robin ska inte vara som du - de ska vara det du inte är, och faktiskt uppskatta det du är.
Din Joker är den som gör saker som går mot dina värderingar och inte förstår varför det är fel. Inte för att de är dumma, utan för att de inte ser det du ser. Det tar oproportionerlig energi.
Men din Joker är också en miljö. Miljöer där du inte kan röra dig, inte kan påverka, inte kan andas - där allt är högt och lågt och ingenting flödar. Där du inte hinner springa på morgonen, inte hinner tänka egna tankar, inte hinner vara Elin. I de miljöerna försvinner din superkraft - inte för att den är borta, utan för att förutsättningarna saknas.
Vad Jokern berättar: Du reagerar starkt när värderingar kränks, för du bär starka värderingar. Och du reagerar starkt på brist på utrymme, för du behöver utrymme för att blomstra.
Du trivs bäst i mötet - där du kan bolla idéer, komma med inspel, fråga och förstå på riktigt. Samtal ansikte mot ansikte är där du är som bäst. Det går bra på telefon, det kan fungera via mejl, men det är i det levande mötet du verkligen tar till dig - och bidrar med mest. Information som bara skickas till dig utan utrymme för dialog landar sämre.
Din bästa ledare ger dig förtroende och mandat. Sätter ett tydligt mål men låter dig välja vägen dit, och visar - inte med ord utan med handling - att de tror på din förmåga. Det du inte tål är en ledare som blockerar din möjlighet att påverka, som mikrostyr, som inte lyssnar på dina inspel.
Om du leder mig: Ge mig ett mål och tillit att nå det på mitt sätt. Involvera mig tidigt - inte när besluten redan är fattade. Se vad jag faktiskt bidrar med, inte bara vad som syns utåt.
Det som stannar kvar hos mig efter våra samtal är hur tydligt det är att du håller på att flytta dig - från att beskriva dig själv som den som håller ihop, till att börja äga bilden av dig själv som den som driver.
Det är en förflyttning som är viktigare än du kanske inser. Jag tror att nyckeln till att fullfölja den handlar om egentiden - att skydda den, inte kompromissa bort den - för det är där du laddar det som gör att power faktiskt blir power.
Din kompass pekar mot sammanhang där du får driva förändring på riktigt, har tid och utrymme för dig själv att tänka och skapa, och omges av relationer där tilliten är äkta.