"Du ser möjligheten och sätter den i rörelse - nu är frågan om grunden vilar i dig, inte i andras bekräftelse."
När vi började prata frågade jag dig vad som är viktigt för dig. Du sa familjen. Familj, familj, familj - nästan det första som kom ur dig. Sen hälsan, balansen, och det du kallade tron och styrkan.
Du berättade om en julfest för några år sedan. En kollega var relativt nyanställd och hade fått väldigt mycket på sitt bord - osäker på om hen skulle klara det. Du tog täten, gick in och sa att du hjälper till. Ni drev projektet tillsammans: du satte riktningen och strukturerade upp, kollegan fick leverera. Det blev riktigt bra.
Det var när du berättade om den dagen som jag förstod vad som egentligen driver dig - inte bara att synas som den innovativa kraften, utan att få se någon annan växa i det du byggt ihop.
Det handlar om att vara behövd. Att vara en närvarande pappa som faktiskt finns där. Det ger dig bekräftelse på att du gör rätt och bygger självtillit inifrån.
Både fysiskt och psykiskt. Förr handlade träningen mer om det yttre. Nu handlar den om att bygga styrka inifrån och hålla dig stabil.
Förutsättningen för att du ska kunna finnas där till hands för alla - familjen, jobbet, dig själv. Utan den läcker energi utan att du riktigt märker det.
Det är här du hittar ditt lugn. Meditationen, reflektionen, att låta det inre komma i kapp det yttre. Något du tar på allvar, som vuxit fram ur en medveten resa.
Det är inte prestation i sig som driver dig. Det är bekräftelsen som prestationen ger. När du är på scen, när du nyttjar din expertis, när andra ser att du lyckas - det fyller på dig. Din sakkunskap är på många sätt ett enkelt sätt att få den bekräftelsen: du vet att när du pratar om det du är expert på, landar det. Det är inget problem i sig, men värt att vara medveten om - negativa resultat eller utebliven respons påverkar dig mer än du kanske visar utåt.
Att kontinuerligt fylla på din inre styrka så att du inte blir beroende av omvärlden för att hålla dig uppe - genom egentid, reflektion, träning, tron och återhämtning. Det intressanta är att du har gott om tid för det rent praktiskt, men det händer inte alltid. Ju starkare bufferten redan är, desto lättare är det att fylla på den - en positiv spiral. De gånger du lyckats bäst var du stark redan innan du gav dig ut, och tillät dig att varva ner utan att behöva prestera.
Att kasta sig ut, prova nytt, driva framåt, lära sig. Det är viktigt för dig att fortsätta utvecklas, och det ger dig energi. Men det hänger ihop med de andra två - utmaningarna är som mest meningsfulla när du också får bekräftelse på att du lyckats. Att njuta av en prestation i tysthet är inte riktigt där du är än. Det är en möjlighet framåt.
Hur de hänger ihop: Bekräftelse ger energi. Bufferten avgör hur beroende du är av den bekräftelsen. Och utmaningarna håller dig i rörelse.
Din superkraft är att se möjligheter och samband innan andra gör det, och få en tanke att växa till något som faktiskt kan bli verklighet. Du är inte bara visionär - du vill få rörelse i visionen. Det är här du briljerar mest och känner dig som mest dig själv.
Du är också expert inom det du håller på med, och känner dig stolt när du får använda den sakkunskapen för att föra en process framåt.
Vad det leder till för andra: Människor som jobbar nära dig när du är i det här läget beskriver att riktningen blir tydlig och att det faktiskt börjar hända saker - inte bara pratas om.
En gång tog du på dig ansvaret att driva ett nytt affärsområde helt själv, från idé till genomförande. Det funkade inte i slutändan - du fick inte med dig andra. En stor del handlade om att du inte sålde in det utifrån mottagaren, och inte tog dig tiden för det.
Dina idéer poppar ofta upp färdiga och kommer snabbt - det är en styrka, men det kan landa fel, särskilt hos den som behöver förstå från början vad det handlar om och sedan få betänketid för att väga för och emot. Möter din första idé motstånd eller skepsis känner du dig bromsad, och det dränerar energi fort.
Behovet bakom: Du behöver känna att idén får bäras framåt, inte stoppas. Men det du egentligen skulle behöva göra i de lägena är att ge tid för tanke, ställa öppna frågor, och låta den andra komma med sitt eget förslag istället för att presentera din lösning färdig.
Du får energi av att jobba i projekt - tillsammans med andra, inte ensam. Du är visionär, och tilliten kommer när du får bekräftelse på det du ser. Det är härligt när något faktiskt händer.
Du är förändringsbenägen på jobbet, vill ha nytt, driva framåt - men kan samtidigt vara motsträvig mot andra typer av förändring i livet. Du är dubbel på det sättet. Det du behöver för att trivas är ett gemensamt mål, även om det inte behöver vara spikat i detalj - bara de stora dragen, så att du vet vad ni jobbar mot. Syns flaggan, vet du var du ska jobba.
Det som tar mest energi är otydlighet - att inte veta vad man vill, inget konkret mål. Detsamma gäller administration, som Excel och förvaltning, eller när något blir för abstrakt och känns som fluff utan riktning. För många bollar i luften utan struktur gör dig rörig, även om du själv inte gillar att planera i detalj.
Du hittar flyt när du forskar - inte i själva läsandet, utan i alla idéer som börjar spruta ur dig när du utvecklar tankarna vidare. Då försvinner tiden. Motsatsen är att scrolla mejl eller titta på siffror - det ger dig nästan ingen energi alls.
Det praktiska: Du behöver både och: avgränsad tid för det som ger brödfödan, och lika medvetet avgränsad tid för det som fyller på dig - att skapa, utveckla, bygga vidare på det du är expert i.
Din Robin håller i det du naturligt lämnar - förvaltningen, riskanalysen, det som kräver att bromsa och väga för och emot innan man kastar sig in. Du trivs bäst i kombinationen: du sätter strategin och riktningen, och din Robin ser till att strukturen och leveransen håller.
Det intressanta är att den person som idag känns mest som en joker för dig - den som ifrågasätter och pekar på riskerna - kan bli precis den Robin du behöver, om ni hittar ett sätt att prata med varandra som gör att båda får ut det bästa. Utan det motståndet blir det ingen som tänker på riskerna alls. Det ligger inte naturligt i dig, och inte heller förvaltningen gör det.
Du säger att du vill ha feedback, och menar det. Men att bli ifrågasatt om dina idéer - särskilt av någon som är kritisk till sin natur - tar mer av din energi än du visar utåt. Det är en verklig krock när du kommer med något nytt och inte hunnit paketera det på ett sätt som landar hos just den personen.
Din Joker är också otydlighet i sig: för många bollar i luften, avsaknad av ett gemensamt mål, eller att fastna i ren förvaltning utan utrymme att skapa. I de lägena blir du frustrerad, och kan bli dominant eller hård på ett sätt som inte är du på ditt bästa.
Vad Jokern berättar: Du reagerar starkast när riktningen är otydlig eller när du blir ifrågasatt utan att själv fått förklara resonemanget färdigt. Båda handlar om samma sak i grunden: att inte få vara den drivande kraften ostört.
Du är visuell - du behöver se det framför dig för att förstå det. Du föredrar direkt kommunikation, men med tydlighet. Innan du bollar en idé med någon annan har du redan tänkt igenom den och gett den en struktur - samtidigt är du lyhörd och öppen för andras tankar, input och oro när den väl är på bordet.
Du har gått från att gilla auktoritära ledare till att idag vilja ha en som lyssnar in dig först, är handlingskraftig, men som sedan låter dig utvecklas och vara innovativ. Som ledare själv beror det på din stressnivå: nära ditt bästa är du inlyssnande, coachande och uppmuntrande - du kan strukturera ett projekt och medvetet kliva åt sidan så att någon annan får leverera och skina, och pusha dem på ett sätt som bygger deras självförtroende snarare än att ta över. Under stress - för mycket på bordet, för mycket ren brödföda utan energigivande arbete - blir du istället dominant och hård.
Om du leder mig: Lyssna in mig innan du agerar. Ge mig utrymme att vara den drivande, innovativa kraften. Och fira med mig när något faktiskt lyckas - vi är, precis som varandra, inte särskilt bra på det ännu.
Det som fascinerar mig är hur medveten du redan är om dina egna mönster - mer än du ger dig själv kredit för. Du känner igen bekräftelsebehovet. Du jobbar aktivt med att bygga bufferten.
Jag blev nyfiken på vad som händer den dagen bufferten är stark nog att bekräftelsen blir ett välkommet tillskott istället för en förutsättning. Jag tror det är dit du är på väg - och att vägen dit går genom att medvetet samla bevisen: varje gång du lyckats med något, skriva ner det någonstans du kan se det. Bygga legopusslet, bit för bit, tills tilliten bär sig själv.
Din kompass pekar mot sammanhang där du får bekräftelse på att du bidrar, har en stark inre buffert att stå på och får utmana dig själv i nya riktningar.